Frida's bed.
“Hon försökte minnas tiden före polion, när hon inte visste att det kunde vara jobbigt att gå eftersom hon ännu inte visste att den egna kroppstyngden kunde vara en börda. (...) Hon promenerade utan att ännu känna att kroppen var i vägen. Men efter polion fick hennes kropp en ny tyngd. Inte bara en fysisk tyngd, utan även en metafysisk. Den blev en börda, tung som en sten som hon måste släpa efter sig. Efter olyckan var hon mer eller mindre medveten om den här tyngden i varje ögonblick av sitt liv.”
