Calm like a bomb.
Det här med att vara arbetssökande och tvingas ägna sin tid till att upprätta CV och personliga brev försätter mig i tidigare nämnda sinnestillstånd där jag inte riktigt vet om jag skall skratta eller gråta, med tanke på att jag fyller mina brev med såpass mycket skitsnack att avföringen skulle kunna rinna mellan raderna. Jag vill ideligen radera varje mening där jag yrkar på någon positiv egenskap som egentligen inte existerar hos mig, och istället skriva "Jag besitter inte någon av de personliga egenskaper ni önskar. Visserligen har jag jobbat fyra månader hos Banverket och utförde mina tillsatta uppgifter trots att jag var nära ett sammanbrott 90% av tiden men lyckades ändå med konststycket att förvisa två resenärer till Riksgränsen i ett svagt ögonblick för att jag har lika hög stresstolerans som Robinson-Emma har kunskaper om nazireferenser. Önskar ni däremot förgylla er arbetsplats med en lillgammal kvinna i behov av social träning och som har självupptagen humor är jag rätt person för Er. Jag kan erbjuda full koll på kontorets kaffemaskin då det är där jag med all sannolikhet kommer spendera den mesta av min tid. Är Ni dessutom sådana som roas av avvikelser från den samhälleliga normen utlovas underhållning var gång jag passerar, av den orsaken att jag lider av hälta (Ni kan till exempel visualisera ett figurativt träben?). Jag kan även användas vid föredrag/seminarium där man vill demonstrera vilken sorts personlighetstyp man inte bör anställa till sitt företag, såvida man inte har för avsikt att köra det i graven. Låter detta intressant? Tveka inte - hör av er redan idag! Edra, Moa."
Detta skrev jag tidigt imorse, för att sedan notera ett missat samtal - nummer totalt obekant - på min mobil, vilket visade sig komma av en jobbansökan jag skickade in i söndags. Senare under dagen ringde man upp mig igen och vill ha mig till en anställningsintervju. Behöver jag säga att jag mår riktigt illa över att vad jag skrivit ovan kommer bli smärtsamt uppenbart vid intervjuns tidpunkt? Att stanken av mitt skitsnack kommer sticka i näsborrarna på den rekryteringsansvarige i flera dagar efteråt? Jag skulle kunna strunta i att dyka upp, låta det gå mig förbi då jag inte har någon större lust att inleda det nya året med ännu ett misslyckande eftersom jag inte har nerver eller social kompetens att ta mig igenom en intervju såpass skapligt att jag ens skulle bli övervägd för faktisk anställning. Men till och med jag inser att jag måste göra det, just på grund av att jag saknar erfarenhet av anställningsintervjuer. Visst, jag lär inte komma någon vart på det här försöket, men det banar åtminstone en bättre väg för nästa.
(+ PS! Observera att jag får användning av min fickplunta på tåget. Thank you, Aslak!)
Detta skrev jag tidigt imorse, för att sedan notera ett missat samtal - nummer totalt obekant - på min mobil, vilket visade sig komma av en jobbansökan jag skickade in i söndags. Senare under dagen ringde man upp mig igen och vill ha mig till en anställningsintervju. Behöver jag säga att jag mår riktigt illa över att vad jag skrivit ovan kommer bli smärtsamt uppenbart vid intervjuns tidpunkt? Att stanken av mitt skitsnack kommer sticka i näsborrarna på den rekryteringsansvarige i flera dagar efteråt? Jag skulle kunna strunta i att dyka upp, låta det gå mig förbi då jag inte har någon större lust att inleda det nya året med ännu ett misslyckande eftersom jag inte har nerver eller social kompetens att ta mig igenom en intervju såpass skapligt att jag ens skulle bli övervägd för faktisk anställning. Men till och med jag inser att jag måste göra det, just på grund av att jag saknar erfarenhet av anställningsintervjuer. Visst, jag lär inte komma någon vart på det här försöket, men det banar åtminstone en bättre väg för nästa.
(+ PS! Observera att jag får användning av min fickplunta på tåget. Thank you, Aslak!)
Kommentarer
Trackback
